Det får vara nog nu, jag är tvungen att göra något åt saken. Skrivandet har alltid varit ett sätt för mig att skapa ordning i mentala kaos och jag hoppas, innerligt, att det blir så nu också.
Jag har kommit fram till att jag inte ska skriva ut mitt riktiga namn - nu spelar det visserligen ingen roll hur jag gör, eftersom det här inte kommer läsas av någon - och det beror på hatet mot mig själv. För den här texten kommer jag vara «A» när jag refererar till mig själv.
A och inget annat, för jag är Ingen.

Dagboksromanen «Monstret bakom spegeln» - en prequel till «Snälla, krama mig» (2021) - är en svettig berg- och dalbana av existensiella frågor och traumatiska minnen.
Alla resonemang, all ångest, handlar om att fånga en livlina och hitta en väg ut. Innan det är för sent.