En berättelse om mod, överlevnad och att finna vägen genom mörkret.

Här ett avsnitt ur boken:
TRÅDAR KAN STRÄCKAS och tänjas mellan människor.
Det finns en lång tråd mellan min man och mig som vi blev medvetna om av en slump efter att vi varit tillsammans i många år. Under ett samtal kom vi in på minnen från Stockholm.
Min man hade när han var i tonåren ibland fått följa med sin far ut i kroglivet. Dom gick också till jazzklubbar tillsammans. Efter en stunds samtal upptäckte vi att det fanns ett märkligt sammanträffande i vår historia. Vi förstod att min man när han var 16 år hade varit på just den jazzklubb där jag som då var 13 år spelade trummor i ett dixielandband, bandet som leddes av pedofilen jag då var bunden till. Han mindes att han hade lagt märke till den unga flickan och undrat. Han hade reagerat över att flickan var liten och tunn, starkt målad med svarta ögon och röda läppar, klädd i nätstrumpor. Utmanande klädd. Det såg märkligt ut med den utstyrda flickan som satt bakom trummorna och spelade bland dom mycket äldre männen.
Den flickan var ju jag.
Den unge mannen i publiken var ju han.